Livet i Färg

Igår demonstrerade tiotusentals människor i Köpenhamn, där man under FN:s klimatkonferens nu börjat presentera de första utkasten för ett klimatavtal. 192 länder är representerade, ca 15 000 delegater deltar och syftet är enas om åtgärder för att bromsa den globala uppvärmningen, och att komma fram till vad som ska ersätta Kyotoprotokollet, som löper ut 2012.

Innan demonstrationerna började intervjuades poliser, som sa att de kände sig lugna och trodde att allt skulle gå ganska lugnt till. Nästan 1 000 personer frihetberövades igår. Generellt sett verkar medierna rapportera att polisen särkiljde det s.k. svarta blocket från resten, dvs de svartklädda och maskerade demonstranterna som ska ha kastat gatsten och smällare. “Kniptångsmanöver”, kallas det i DN. Men tydligen var det nödvändigt och oundvikligt att så många oskyldiga åkte med på ett bananskal.

Så här säger en vän som var där:

[...] ont i hela kroppen efter det godtyckliga massgripandet i klimatdemon i kphnv. händerna buntbandade bakom ryggen och nedtvingad på iskall gata i sex timmar tillsammans med 500 andra godtyckligt gripna (Hare Krishna-gruppen, en miljökonferens med 50-åriga tanter och deras tonåriga elever….), i “förebyggande syfte” enligt nya danska lagen. Folk kissade ner sig, svimmade, bröt ihop och grät. Ingen misstanke om brott.

Samt:

Vi såg ett svart block kasta smällare i demon när vi satt på ett kafe innan vi hoppade in, men det var långt borta. Förmodligen ville polisen visa sig handlingskraftiga och tog huks fluks en annan del av demon. Om man tittar på balkongbilderna över de som skars av och greps ser man…stora papiermace-kossor, ballonger, partiflaggor, miljöplakat….svensk media skriver ändå “aktivister” “svarta blocket” “stenkastning” “rök och kaos”. Det är inte överdrivet. Det är lögn. Rakt av. Precis i samma stil som i gamla DDR. amnesty protesterar, danska sociologer protesterar, men rapport och Expressen ljuger sig blå.

Politiken har ett bildspel med fotografier från demonstrationen. Titta på dem.

…

Tiotusentals människor reste till Köpenhamn för att demonstrera, för att göra sin röst hörd. Jag är oerhört stolt att jag känner någon som var där.

En fördel med att jobba helg just denna helg är att man är på plats med kaffe och frukostmacka när de visar Luciafirandet på SVT. I år är det från Växjö Domkyrka, med 140 tärnor och stjärngossar frånVäxjö Katedralskola. De är ruskigt duktiga!

Kan inte låta bli att nynna med i alla altstämmor. Har man gått 15-20 luciatåg varje år genom nästan hela grundskolan är det svårt att låta bli. Jag älskade verkligen att lussa!

Dessutom har jag glitter i håret, vill jag tillägga. Jag är jättefin idag! 11 dagar kvar till jul – Glad Lucia på er!

Sitter i min nya soffa och myser. Katten ligger brevid och spinner. De nya gardinerna är toksnygga. Har precis uppdaterat Jen & Tricks (som jag dessutom gjorde ny grafik till förra veckan). Lyxar till det med lite Stargate Atlantis innan det är dags att piffa till mig inför ikväll.

Fyller ju år imorgon, så jag ska ut med min kära familj och äta middag. Det ska bli supermysigt, det var ett tag sedan. Har till xempel inte träffat storebror och svägerskan på hur länge som helst. Bisteca Fiorentine på Zink Grill, det är planen!

Igår var det möhippa för Natalie! Indisk dans, lunch på indisk restaurang, inspelning av en låt hemma hos Pålle och sedan lekar och buffé hemma hos bruden själv. Det var verkligen hur trevligt som helst, så många gulliga tjejer som jag ser fram emot att träffa igen på bröllopet i december.

Workshoppen med den indiska dansen var verkligen otroligt fascinerande. I indisk folkdans används allt från handrörelser till nackrörelser, steg och ögonrörelser för att berätta en historia. Det är graciöst och feminint och väldigt medryckande!

Fredag på jobbet, och det är All Girls Day! När vår supergulliga Pernilla går över från natt- till dagpass händer det stundvis att vi sitter fyra tjejer på larmbordet. Golden days! Bra stämning, lugnt och skönt och massa roligt som händer. Det var inte så många år sen som det inte jobbade så många tjejer alls här!

What else? Lite öl och burgare på Texas Burger igår kväll, trevligt som vanligt med mina najsa arbetskamrater. De är ett litet gäng som spelar bandy på torsdagar och sen kan det bli öl efter om man har tur :) Jag hopar bandyn men är gärna med på ölandet ;)

Min NaNoWriMo går uselt just nu, men nästa vecka har jag semester, så då kan jag grotta ner mig ordentligt. Har kommit upp i mesliga 10 000 ord av sammanlagt 50 000, så jag har lite att stå i. Men jag har märkt att det går bättre när jag koncentrerar mg på en karaktär i taget. Skriver i år i programmet yWriter, vilket verkligen har varit till stor hjälp! Man kan lätt dela upp allt i scener och karaktärer, och sedan utan problem stuva om alltihopa. Det har vekrligen hjälpt mig att sluta vara så himla neurotisk. Ligger ju sjukt mycket efter just nu, men har ingen panik. Udda.

Jag har inte BARA tagit semester pga av NaNoWriMo, utan också för att jag fyller år. När man fyller år får man fira den så som man tycker är roligast, och jag brukar se till att testa något nytt spel. Så, writing and gaming, that’s my plan! Weee!

Man gör banners och sånt istället för att skriva:

Har nu börjat och jag har faktiskt lyckats skriva både igår och idag, men jag har i skrivande stund inte nått upp i 2:a novembers sammanlagda kvot (3333 ord). Dock ser det just nu ut så här:

2102 / 50000 words. 4% done!

Heja mig! Försöker förtvivlat tänka utanför lådan och inte sskriva saker i ordning/fastna i gamla planer/fastna i scener som jag tänkt ut sedan länge men inte får till utan liksom bara forcera. Det är inte lätt. Den Lilla Neutoriska Organisatören i mig vill inget hellre än att renskriva allt klotter i mina anteckningsböcker, för hand i en ny bok, för att sedan renskriva dem, och sedan skriva dem på postits, för att sedan sortera upp dem på väggen, sedan gå och köpa en whiteboard, och så vidare… *bitchslaps her LNO*

Well, nanowrimoforumen är som vanligt tokhärliga med support och glada tillrop och stöd, det är svårt att inte hänga där istället :)

Och bland alla plotbunnies, plotninjas och vampyrhamstrar (long story) är det i år tydligare än någonsin att, i brist på annat, kan man alltid stoppa in zombies.

Sen är det dags. NaNoWriMo 2009. Klara färdiga…

And I, for the first time in my NaNoWriMo life, have accidentally discovered a reasonably unhorrible plot 11 full days before the event begins.

Eleven days!

/Chris Baty

Me, too! Jag har en (visseligen lös och fuzzy) plot, jag har karaktärer, setting, metareferenser, till och med en drös ganska uppskissade scener som jag vill skriva. Cheezus! Men jag vet inte hur det hela ska sluta. Det känns ovant, normalt sett är det tvärt om, allt annat är oklart men jag vet hur det ska sluta.

Å andra sidan har jag ju ofta stört stora problem att skriva klart ett projekt… just för att jag vet ju hur det kommer sluta. Så jag försöker ta det lite kallt och hoppas att allt kommer uppenbara sig (tänk änglaspel och små gnistrande sjungande keruber och ett överjordiskt ljus som faller just på mig som en spotlight) och knytas samman på det mest briljanta sätt någonstans i mitten av november. Host.

Jag är i alla fall grymt peppad i år! Och här är min profil på nanowrimos hemsida: http://www.nanowrimo.org/eng/user/311391

http://www.wetanz.com/

http://www.tor.com/

http://community.livejournal.com/steamfashion

http://www.wired.com/culture/design/news/2007/06/vonslatt

http://www.tor.com/index.php?option=com_content&view=blog&id=58061

http://www.geekologie.com/2007/11/02/steampunk-pacman.jpg

November är snart här, yessir, no shit, no joke! Har många idéer i år, som jag ju inte kan börja skriva på än. Va fan liksom. Så jag gjorde dessa under tiden:

Stort tack till Xboxflickan för inspirationen :)

Ok, hemmakväll med Etta James, en flaska rött och matlagning, här kommer mitt recept på Biff Stroganoff. Observera att allt är relativt här i livet, och att det som specas i början nog modifieras lite vart efter:

Jennies Biff Stroganoff

1. En flaska lagom gott rödvin
2. 800 gr – 1 kg biff (typ högrev, fransyska, whatever)
3. En påse charlottenlök
4. En vitlök
5. Svamp! (100-200 gr champisar kanske?)
6. 2 msk tomatpuré
7. 2 msk eller mer god senap
8. Lite vetemjöl
9. Vatten, 3-5 dl
10. 1 tärning mörk oxbuljong
11. Kalvfond
12. Matlagningsgrädde
13. Salt och peppar
14. Smör

Häll upp ett glas vin. Låtsas att det har luftats och drick hälften. Sätt på ugnen på 200 grader.

Strimla köttet i ganska robusta bitar och fräs i en teflonpanna med lite smör. Häll över i en gryta vartefter. Smält mer smör i pannan.

Skit i att strimla charlottenlöken. Skär av topp och rot, upptäck att den har en mitt, skär ungefär i mitten, skala av ytterhöljet, släng ner i teflonpannan tillsammans med ex antal skalade vitlöksklyftor. Ha på lite god olivolja om det fastnar. Känn doften av lök som blir så där härligt genomskinlig tillsammans med smör och olivolja. Drick mer vin.

Häll över löken i grytan tillsammans med köttet. Upptäck att du har torkade trattkantareller i skåpet, lägg dem i en skål med lite varmt vatten så de får svälla. Fräs upp lite champinjoner. Hela? Halva? Kvarts? Fastnar de kan du ha i lite vatten och kanske lite kalvfond. Hmmm. Mmm, vin!

Koka ur teflonpannan med oxbuljong. Häll i den torkade svampen samtidigt så får det koka ihop lite.

När allt är färdigstekt och ligger tillsammans i fin gemenskap i grytan tillsätts tomatpurén, senapen och mjölet. Rör om som sjutton. Häll på buljongen. Häll i en massa rödvin. Låt puttra.

Kom på att du vill ha ungnsstekta rotfrukter till och inte tråkigt jasminris. Svär lite och drick lite mer vin. Rota fram rotfrukterna ur kylen. Skala, hacka, lägg i en bunke (typ, vadsom, färsk brysselkål, morötter, palsternacka, kålrot, vad vet jag? Men var inte snål med morötterna för det är dem alla äter upp först). Hacka dem mindre eftersom du har ont om tid… relativt sett… för köttet blir ju mörare om det får puttra en stund. Häll över olivolja, fikonglaze eller balsamvinäger, flytande honung och örtsalt. Släng in i ugnen. Slå på varmluften för att kompensera att du glömde grönsaksjävlarna för en halvtimme sen.

Kontemplera hur gott det hade varit om du haft lite rosmarin hemma till grönsakerna.

Häll upp mer vin.

Ge katten tonfisk så att du får laga mat ifred.

Rör runt i den puttrande grytan. Tillsätt sherry. Lite till. Eller kanske konjak om du inte har sherry.  Eller kanske fulwhisky. Peppra med vitlökssaltet du köpte på krusmyntagården i somras. Peta lite i grönsakerna med en sticka. Drick mer vin. Fundera på om du ska ha i lite parmesan i stroganoffen också och bestäm dig för att det inte är en bra idé.

Häll i matlagningsgrädde i stroganoffen. Låt puttra lite till. Poke the veggies.

Lägg upp receptet på din blog medan du dricker upp resten av vinet. Maten är snart klar. Sjung med i Stormy Weather eller At Last. Tänk på grannarna. Bestäm dig för att nu får maten för fan vara klar och ät.

Templates.com blog postar många intressanta saker om webdesign och digital grafik, så väl som rätt många bra tips och trix.

Jag har länge varit dragen till estetiken runt steampunk. Återigen kan jag tacka nätet för allt fantastiskt man kan hitta! Lyckligtvis har Steampunk nu blivit en slags trend så man kan ju hoppas att det sprider sig in i modevärlden till exempel ;)

Hur som, grym grafik, länkar till intressanta portfolios, so much goodness: here.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Vad skulle vi göra utan internet? (Ja, självklart bidrar internet till mycket hemsk, men jag personligen anser att internet är ett himmelsk shangri la som hjälper till att sprida kärlek och inspiration och en dag utan uppkoppling får mig att kallsvettas).

Jag jobbar extra i bunkern denna helg, och en söndagmorgon på jobbet är ganska lugn, man kan dricka sitt te och låta tankarna vandra en aning. Just denna morgon satt jag här med min halvliterskopp earl grey och letade efter bilder som skulle inspirera mig inför NaNoWriMo, jag har en vag aning om hur stadsmiljön ska se ut men jag ville hitta lite konkreta detaljer. Och hittar då en blog som skrivs av denne man:

I’m a hypercreative scholar, musician, writer, and artist, husband to Jenica, my wonderful wife, father to Gunnar and Dacy, doctoral student at the University of Alberta, English instructor at The King’s University College and MacEwan College, as well as Game Master for a Steampunk Middle Earth Roleplaying Campaign.

Och det gjorde mig glad. Och att läsa hans blogg gör mig glad. Så nu finns han med på min lista. Jag vet inte, jag svamlar, men vad jag vill ha sagt är att jag tycker att det är så urbota roligt att oavsett vilka intressen man har i livet, om det så är att samla på vykort på prickiga grodor, så kan man ge sig fan på att det finns fler där ute i världen som gör det, och om det så är någon som bor i minsta staden i Alaska och på en kobbe i Ålands skärgård (och har uppkoppling) så kommer de som är intresserade av det här ändå kunna upptäcka att de inte är ensamma, ändå kunna knyta an, ta del av varandras erfarenheter osv.

Hur skulle t.ex. en grej som  National Novel Writing Month, som startade i San Fransico 1999, med 21 deltagare, ha kunna växa och bli en internationell rörelse (med 120 000 deltagare förra året)?

Hur som helst, idag är “hitta inspirerande bilder som passar in i temat” dagen för mig. Och den stora koffeindagen, för jag är helt galet trött den här helgen. Jag känner att jag förbereder mig mycket mer i år än jag gjort tidigare, men jag har en tydligare idé i år. Tror jag. Jag får se, jag måste försöka sammanställa alla konstiga lappar och anteckningar jag gjort hitills (bara det är som en arkeologisk upptäcktsfärd med ett behov av en rosettsten).

Annars är jag helt för konceptet “No Plot, No Problem”. NaNoWriMo handlar inte om att skriva ett stort mästerverk i all hast, det handlar om att bryta ner sina murar, våga kliva utanför sin lilla låda och få tyst på den där självmedvetna, kritiska rösten inne i skallen som till och med är missnöjd med typsnittet.

NaNoWriMo närmar sig! Det visar sig att detta blir femte året jag är med. Jag ha ju inte lyckats hittills, men någon gång ska vara den första tänker jag, så jag kan ju nite gärna låter bli. Vare sig man klarar det eller inte så är det vansinnigt kul (med betoning på vansinnigt).

Timingen för hela grejen har alltid varit lite illa (flytt, uppsatsskrivande, kris och kravaller)  men i år känns et det spontant som att jag har en mycket bättre utgångspunkt än jag brukar ha.

I år har jag dessutom en massa idéer. Inte bara en vag plot (”…och det hela ska liksom kretsa kring en symbolisk färg typ blå”) utan faktisk karaktärer som dykt upp i hividet, platsen de bor på, hur det hela hänger ihop. Alltihop är lite out there, men det är nog bra, jag tror inte jag skulle fixa att skriva den Stora Allvarliga Romanen under NaNohetset, jag vill ju leka och ha kul ;) Jag bekymrar mig inte så mycket över att det blir stereotypt, jag kommer skriva något som jag själv skulle tycka va underhållande att läsa.

Det fina med att ha en grundläggande idé, ett slags ramverk och några karaktärer på lut är att plötsligt lägger man märke till saker, man blir inspirerad och hittar teman, citat, bilder, miljöer som passar in.  Det är najs. Det är bara att börja samla.

Mitt i NaNon levereras förhopningsvis min soffa. Färdigmonterad, uppburen och placerad av två starka karlar, min soffa som jag valt, och så är det bara att slå sig ner och skriva klart alltihop. 50 000 ord på 30 dagar. Klart jag fixar det i år!

Mitt liv vändes upp och ner i början på sommaren och hela påsen med planer för mitt liv hälldes ut och rann iväg, som kantstötta äpplen eller den där spillda mjölken. Den framtid som i flera år var så tydlig och klar rycktes undan, mot all förmodan var det inte meningen att det skulle bli så.

Nu känns det som om jag är tillbaka på ruta noll. Mitt liv börjar om, jag måste göra allt från början igen. Hela situationen känns fortfarande helt absurd. Kan inte riktigt skaka av mig känslan av att jag står där övergiven på en ekande stor parkering och känner mig överraskad och dum.

Men det ordnar sig, saker blir gjorda och livet går faktiskt vidare. Framför mig finns en underbar höst. Jag börjar trivas med mig själv igen. Jag börjar hitta tillbaka till något som var förlorat. Jag går inte längre runt och väntar. Det är en befrielse.